REDERI AB NORDSTJERNAN
JOHNSON LINE
Fartygen
REDERI AB NORDSTJERNAN
Bolaget bildas 1890 av Axel Johnson som köpt ett fartyg på auktion i Hamburg, S/S ANNIE THERESE. Axel Johnson hade tidigare varit verksam inom kol- och koksimport, samt plåttillverkning vid Avesta Jernverk. Det var denna bakgrund som gjorde att Axel Johnson insåg behovet av moderna och mer effektiva fartyg för frakt av malm. I rederiets pionjärår var det malmfrakt från hamnarna Luleå och Narvik som var basen för rederirörelsen. Efter det att grundaren Axel Johnson avlidit 1910 efterträds han av sonen Axel Johnson, som senare lägger Ax:son till efternamnet. Eftersom han dessutom var Thailands generalkonsul kom han ofta kort och gott att kallas för "generalkonsuln". 1952 övertar sonsonen ledningen för bolaget. Denne Axel Ax:son Johnson kom att kalas för "bergsingenjören". Han kom 1979 att efterträdas av brodern Bo Ax:son Johnson som sedermera blev koncernchef och som sådan kom att genomföra en rad omstruktureringar av familjekoncernen som bland annat innebar att koncernens rederiverksamhet avvecklades.
Utöver rederiverksamheten var Johnsons under olika perioder även inblandade i annan sjöfartsverksamhet som offshore och bogserbåtsverksamhet Dessutom var man under åren 1933 till 1970 ägare till Lindholmens Varv i Göteborg.
FARTYGEN.
1912 beställer Johnson två dieseldrivna oceangående fartyg från danska varvet Burmeister & Wain. Varvet hade samma år levererat världens första oceangående dieselfartyg, M/S SELANDIA till Danska Östasiat, men Johnson kom alltså som världstvåa.
Denna fartygsserie kom senare att utökas till totalt 11 fartyg, varav det sista byggdes vid Kockums först 1925 Fördelarna med dieseldrift visade sig vara mycket stora. Avsevärt mindre bunker gav utrymme till mer last, dessutom blev fartygen snabbare än motsvarande ångfartyg. Redan 1922 hade Nordstjernan helt övergått till dieseldrift av alla sina fartyg.
Kännetecknande för Nordstjernans investeringar var att beställa fartyg i långa serier där beställningarna i huvudsak gynnade svenska varv. Utöver de tidigare nämnda dieselfartygen i Sueciaserien kan nämnas Argentinaserien som levererades 1935 -43 om 21 fartyg, den linjesköna Seattleserien samt de sju fartygen i "Rio"serien.
Utöver de rena linjefartygen drev man dessutom ett antal kylfartyg samt några specialfartyg för biltransporter. Nordstjernan drev även ett antal tankfartyg, en verksamhet som kom att utvecklas till det Johnsonägda Nynäs petroleum. Av denna anledning tas tankfartyget Landsort med i denna sammanställning trots att detta fartyg inte ska räknas till Nordstjernans flotta. I samarbete med norska J O Odfjell inleder Johnson en satsning på kemikalietankfartyg i slutet av sjutiotalet.
LINJERNA.
Johnsons linjer på tändsticksask
1904 öppnar Axel Johnson en ny linje till Sydamerika med Argentina som bas, den s.k. La Platalinjen. 1914 inleder rederiet sina Pacificlinjer på Nord- och Sydamerika, den linjeverksamhet som kommer att bli huvudlinjerna fram till rederiets avveckling. En förutsättning för dessa linjer till den nord och sydamerikanska kontinentens västkust var panamakanalen som öppnades 1914.
Utöver linjerna till Nord och Sydamerika drevs också en linje mellan Persiska viken och Fjärran Östern. Denna linje startades 1948 och avvecklades 1979.
Under sjuttiotalet ökar konkurrensen på Johnsons traditionella linjer. En orsak är att utvecklingsländer som Johnson sedan länge drivit linjetrafik till, nu bygger upp egna flottor och gör därmed anspråk på del av lasterna. Johnson möter denna utveckling genom samarbete med de nya rederierna likväl som samarbete med etablerade europeiska rederier genom samseglingsavtal, pooler och konferenser.
1972 inleds ett samarbete mellan danska Östasiat och engelska Blue Star Line i bolaget Johnson ScanStar med trafik på USAs och Canadas västkust. Ett liknande samarbete inleds med Norske Syd-Amerika Linjen under namnet Josal. Wilhelmsen tillkommer senare som partner på denna linje som driver trafik på sydamerikanska ostkusthamnar. Under sjuttio- och åttiotalet fortsätter Johnson linjesamarbetet och inleder samarbete med finska EFFOA, engelska Royal Mail Lines samt guatemalarederiet Flomerca Line. Detta samarbete drivs under namnet STREAMLINE med trafik Europa-Karibien/mellanamerika/norra sydamerika.
Under 1980talet skärps konkurrensen ytterligare på de linjer som Johnson trafikerar. I Nordpacificlinjen till Nordamerikas västkust, som drivs inom samarbetet Johnson ScanStar, har Johnson haft en majoritetsdel som successivt avvecklas fram till 1989 då Johnson helt lämnar Nordpacificlinjen efter 75 år.
För trafiken på Sydamerikas västkust bildas 1982 Eurosalkonsortiet, ett samarbete mellan 9 rederier, där Johnsons bidrag blir M/S BO JOHNSON. För den sydamerikanska ostkusttrafiken bildas RoSA Line, ett samarbete mellan Wilhelmsen och EFFOA där Johnson står för 44% av ägardelen.
Sydamerikatrafiken omstruktureras ytterligare 1986 då de nordiska intressena samordnas i Laser Line där Johnson står för 70% och resterande delar ägs av EFFOA och Wilhelmsen.1989 köper Johnson övriga rederiers andelar i Laser Line och blir därmed ensam nordisk operatör på Sydamerika.
1991 säljer Johnson Laser Line till tyska Hamburg-Südamerikalinien. Därmed sätts punkt för Johnsons tid inom sjöfarten. Man väljer att istället satsa på andra verksamheter inom koncernen, främst byggverksamheten inom NCC.
PASSAGERARTRAFIK OCH SVEA
Redan 1905 inreddes Johnsonfartyg för att kunna ta med passagerare. Ända fram till 1978 byggdes särskilda hytter för passagerare på containerfartygen. Möjligheten att följa med som passagerare på Johnsons lastfartyg upphörde 1981.
1975 köper Johnsons upp det anrika Stockholmsrederi AB Svea. Genom detta köp blir Johnsons ett betydande färjerederi med stora intressen i finlandstrafiken genom Silja Line samt färjetrafiken i Öresund och södra Östersjön. 1981 omvandlas Svea till fastighetsbolag och rederidelen integreras helt i Johnson Line.
Johnson fortsätter att utveckla den av Svea startade passagerartrafiken genom det med EFFOA samägda EffJohn som driver finlandstrafiken under namnet Silja Line samt kryssningsverksamhet.
KONCERNEN
Axel Johnson startade med import av kol och koks samt export av stålprodukter från Avesta järnverk. Ur denna verksamhet växte fram en storkoncern där rederiverksamheten under lång tid utgjorde basen. Koncernen växte emellertid och kom att innehålla daglighandel där både Pressbyrån och Åhléns ingår, frukt- och grönsakshandel med Sabéna, en effekt av kylfartygen och samarbetet med Saléns, stål- och verkstadsindustri där t.ex. Avesta Järnverk och Karlstad Mekaniska Verkstad ingick, Nynäspetroleum samt fastighets-, bygg- och anläggningsföretag, bland annat NCC.
|