|
VARVEN
Svensk sjöfart är inte enbart rederierna och dess fartyg. Den nära
tillgången till ett flertal varv som på sin tid var världsledande
hade stor betydelse för den svenska sjöfartens utveckling. Här följer
en summarisk sammanställning över några av de nordiska varv som haft
betydelse för de svenska rederiernas utveckling.
I fartygspresentationen använder jag förkortningar för de flesta skandinaviska varv.
Nedan framgår vad som avses med dessa förkortningar.
Källor
BERGSUND-FINNBODA-EKENSBERG
EMV
ERIKSBERGS MEKANISKA VERKSTAD
GV, GVA
GÖTAVERKEN-ARENDAL
KMV
KOCKUMS MEKANISKA VERKSTAD
LMV LINDHOLMENS MEKANISKA VERKSTAD
MOTALA VERKSTAD
UV
UDDEVALLAVARVET
GVÖ
ÖRESUNDSVARVET
WÄ
WÄRTSILÄ
B&W
BURMEISTER & WAIN
Svensk varvsindustris vagga var Motala verkstad anlagd 1822. Anläggningen kom till
under bygget av Göta kanal och tillverkade maskiner och utrustningar som behövdes
under detta bygge. Efterhand började man även bygga fartyg .1858 inköptes
Lindholmens Warf i Göteborg för att klara av att bygga större fartyg.
1892 gick Motala Verkstad i konkurs och Lindholmen såldes på auktion.
Verksamheten drevs vidare och 1920 köptes verksamheten upp av Lindholmens Verkstad,
namnet ändrades nu till AB LINDHOLMEN-MOTALA.
Idag fortlever Motala Verkstad som tillverkningsindustri, fartyg har dock inte tillverkats
här på mycket länge.
Upp igen
Lindholmen levererade sitt första fartyg 1848 men den egentliga verksamheten tog
fart när Motala Verkstad blev huvudägare för varvet 1858. Varvet var redan
från starten placerat på Hisingssidan av Göta Älv. Under depressionen
i slutet av -20 talet upphörde nybyggnationen nästan helt. 1933 övertog
Johnson-koncernen varvet och detta inledde en ny storhetstid för Lindholmen. 1970
övertogs varvet av Broströms som redan tidigare var ägare till Eriksberg,
som ligger som närmaste granne till Lindholmen. Broströms genomförde 1971
en sammanslagning av varven.
Upp igen
Varvet har sina anor ur den industriverksamhet som F H Kockum anlade i Malmö 1840.
Tillverkningen kom att omfatta ett flertal industriprodukter, bl.a. järnvägsvagnar
. 1873 levererades det första fartyget från KMV. Varvet växte i omfattning
och efter kraftig expansion under -50 och -60talen var varvet ett av världens
största. Under tiden från och med -70talet dominerades produktionen av
långa serier av stora tankfartyg. I samband med varvskrisen i slutet av -70talet
tog staten över ägandet av KMV 1979 och varvet blev en del av Svenska Varv.
Svenska Varvs uppgift var att omstrukturera svensk varvsnäring. 1986 fattades beslut
att upphöra med all civil tillverkning av fartyg. Efter detta har varvet bland annat
inriktat sig på tillverkning av ubåtar.
Upp igen
Under andra världskriget byggde USA snabbt upp sin varvskapacitet. En del av denna
varvskapacitet ville man bli av med efter kriget. Skeppsredare Gustav Thordén köpte
Kayservarvet, lät montera ner varvet och transporterade utrustningen till Uddevalla.
Första fartyget levererades redan 1947.
Trots god orderingång och utbyggda anläggningar kom varvet på
obestånd. 1963 övertog staten och Eriksberg varvet. 1971 köpte staten
Eriksbergs 50% och varvet blev en del av Statsföretag. 1977 fördes varvet
över till nybildade Svenska Varv. Från Uddevallavarvet levererades 1978
T/T Nanny på 499.000 DW, det största fartyg som byggts i Sverige. 1986
levererades det sista fartyget från Uddevalla.
Upp igen
Varvet anlades 1915 på initiativ av den i Göteborg boende Artur Du Rietz.
På detta sätt blev varvets säte Göteborg, ett förhållande
som stod sig under varvets livstid. På grund av bristen på lämplig mark
valde man att torrlägga det grunda området intill hamnen.
1940 övertog Götaverken varvet och 1965 förvandlades det till en ren
produktionsanläggning under Götaverken. 1977 blev Öresundsvarvet en del av
Svenska Varv. 1982 levererades det sista nybygget från varvet. Varvsverksamheten dog
dock inte helt ut med att nybyggnationen upphörde. Verksamheten fortsatte, som
reparations-och ombyggnadsvarv, först under namnet Cityvarvet Öresund men 1992
återtog man sitt gamla namn Öresundsvarvet.
Byggnation av fartygsskrov har fortsatt på varvets område, nu i regi av Bruces
Shipyard. Skroven bogseras sedan till varv i Norge för färdigställande.
Denna produktion av fartygsskrov är sista resten av den en gång så
omfattande svenska produktionen av större fartyg.
Upp igen
Bergsunds etablerades redan 1769. Någon tillverkning av fartyg kom dock inte
igång förrän andra hälften av 1800-talet. Redan tidigt visade det sig
att varvets placering i Mälaren vållade problem. Fartygen kunde inte vara större än att de kunde passera slussen ut ur Mälaren! Lösningen på detta problem blev att 1874 köpa in Finnboda Bruk och omvandla denna anläggning till fartygsproduktion. 1915 övertogs ägandet av Stockholms Rederi AB Svea. I slutet av -20- talet avvecklades Bergsunds och verksamheten koncentrerades till Finnboda.
1970 köptes varvet av Saléns som sedan tidigare var ägare till Ekensbergs Varv.
Ekenbergs Varv låg i Mälaren och hade samma problem som Bergsunds, nämligen
att verksamheten begränsades av Södertälje kanal.
I och med övertagandet av Finnboda avvecklade Saléns Ekenbergs och flyttade över
utrustning och personal till Finnboda. 1974 blev Finnboda en del av de likaledes
Salénägda Götaverken. 1977 införlivades Götaverken i Svenska Varv och
detta innebar också att varvsverksamheten vid Finnboda avvecklades.
Upp igen
Götaverken Cityvarvet
GÖTAVERKEN- GÖTEBORG
Alexander Keiller anlade 1841 Keillers Werkstad i Göteborg, en verksamhet inriktad
på industriproduktion.
Efter konkurs ombildades bolaget 1867 till Göteborgs Mekaniska Verkstad nu med sonen
James i ledningen. Samtidigt flyttade varvsverksamheten över till Hisingssidan av
Göta älv. Första fartyget levererades 1868 från Hisingsvarvet. 1906
övertogs ägandet av Hugo Hammar och Sven Almqvist. Nu startade också en
kraftig upprustning av varvets kapacitet. 1916 fick varvet sitt namn ändrat till
Götaverken. 1917 var det dags för nästa ägare, denna gång var det
Broströms som tog över. Hugo Hammar kvarstod i ledningen för varvet. 1933
hade verksamheten växt så att Götaverken var världens största
varv mätt i sjösatta bruttoton.
Götaverken beslutade i slutet av -50talet att anlägga en helt ny anläggning
vid Arendal, längre ut på Hisingen.
När denna anläggning var klar 1963 var den unik i världen genom att det
mesta av byggnationen skedde inomhus. I takt med att fartyget färdigställdes
matades det ut på bädden. I takt med att Arendalsanläggningen kom i drift
avvecklades också byggnationen vid det gamla cityvarvet. Den sista
sjösättningen vid detta varv ägde rum 1968.
1971 övertogs ägandet av Salénkoncernen som i sin tur överlämnade
ägandet till Svenska Varv 1977.
Under denna sista period kämpade varvet för sin överlevnad och sökte
efter alternativ till den traditionella produktionen av tank-och malmfartyg. Man
försökte inrikta sig på specialfartyg, isbrytare, färjor och kylfartyg.
Det största hoppet ställdes dock till byggandet av utrustning till
offshoreindustrin, särskilt då bostadsplattformar till
Göteborgsföretaget Consafe. När Consafe gick i konkurs 1985 var detta
något av spiken i kistan för varvsepoken i Göteborg. 1989 levererades
statsisbrytaren Oden som Götaverkens sista levererade fartyg.
Götaverken Cityvarvet överlevde dock varvsslakten. Här fortsatte man,
om än i bantad omfattning, med reparationer och ombyggnader av fartyg.
Götaverken Arendal
Upp igen
Verksamheten grundades 1850 av Christian Barchman, då var namnet Ericsbergs metall
och tackjerns-gjuteri. Till att börja med var det en vanlig mekanisk verkstad
specialiserade på galvanisering. Först 1873 levererades det första
fartyget, en bogserångslup. Efter detta sköt fartygsproduktionen fart och
1876 bildas Eriksbergs Mekaniska Verkstad AB. 1915 övertogs aktiemajoriteten av
Broströms som förblev varvets ägare fram till varvskrisen 6 årtionden
senare. 1970 övertog EMV konkurrenten Lindholmens . 1973 sålde EMV sin
reparationsverksamhet till Götaverken och blev därmed ett renodlat
nybyggnadsvarv. Varvskrisen under -70talet ledde 1976 till att staten blev
majoritetsägare till Götaverken, samtidigt blev EMV ett dotterbolag till
Götaverken.
Upp igen
Wärtsilä hade två varvsanläggningar i Finland. Varvet i Åbo
med skeppsbyggnadsanor från mitten av 1700-talet samt Helsingforsvarvet grundat
i mitten av 1800talet. Från 1991 ingår dessa varv i norska Kvaerner-koncernen
under namnet Kvaerner Masa-Yards.
Upp igen
Varvet grundades 1850 i Köpenhamn. Varvet levererade 1912 världens första
oceangående motorfartyg, M/S Selandia. Denna leverans ledde till en lång rad
beställningar av liknande fartyg, t.ex. en serie fartyg till svenska Nordstjernan
(Johnson). Utöver skeppsbyggeri blev B&W nu en betydande tillverkare av
fartygsmotorer som levererats till andra varvs byggen. B&W lyckades, trots konkurs 1980,
överleva varvskrisen, men 1995 drabbades varvet av nya ekonomiska problem. Efter
rekonstruktion drivs verksamheten vidare.
Upp igen
|
|